En timme kvar tills vi är framme i Uppsala där vi kommer spendera natten, förmodligen vaken natt eftersom det finns en vinflaska och en Linnea på hotellet också, jag är rädd att det kommer bli en eller två tårar i natt..
Jag har nog aldrig varit så här exalterad och livrädd på samma gång, ganska konstig känsla. Oroar mig dock inte så mycket för hur det kommer bli, för jag är ganska så säker på att det här kommer bli den bästa tiden i mitt liv och jag kommer förmodligen aldrig vilja åka hem. Men man kan inte förmå sig att sluta undra hur det kommer vara här hemma då man kommer hem, att sedan säga hejdå till alla fina människor man känner är fruktansvärt jobbigt, det är nu man märker hur stor inverkan på ens liv alla haft och såklart fortfarande har. Men som pappa säger, ett år går lika fort som en gris-blink, vad det nu innebär.
Om ett år kommer jag sitta här och grina över att jag inte vill åka hem istället..
VI SES I USA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar