PANIK

Efter att nästan inte ha kommit in i USA sitter jag nu på mitt rum och kan inte sova för att ingen annan tycks sova heller och det är därför myyy-hycke oljud här omkring. Men jag kan ju börja att dela med mig av vad som skedde då jag klev av planet all excited om att få komma till USA. Killen/vakten/polisen vinkar fram mig till honom och tittar lite konstigt på mig efter ha fått mina papper " soo.. you dont know where u live? " Paniken steg rakt upp i huvudet på en gång, för de visste jag ju men tydligen var det inte rätt nr och adress som de ville ha trots att jag faktiskt skrivit rätt, a det är lite krånligt. Vilket fall så säger han " I´m sorry Miss, I cant let you through..you need to go back. " Mina hjärtslag hördes lätt bort till Sverige. Jag gjorde som han sa och gick tillbaks och försökte ringa familjen men fick inget svar, sen kom vad som skulle vara en hjälpande kvinna men börjar konversationen med " soo.. you are here in the states and u dont know where u going ? thats not good u know.." Ännu mer panik. Efter en sådär 20 min kommer polisen tillbaka och säger att han inte ville se mig sådär, jag grät faktiskt inte så vad han menade vet jag inte heller. Men tillslut så skriver han något annat nr och adress som ska stämma och säger att han gör detta för att vara snäll. Nästa gång måste jag ha rätt!!
Buss resan  till skolan var mer en chock resa än en WOHO USA resa.
Meeen , detta är nu glömt och jag skall gå på lektion nu! Först ska vi hinka lite blask kaffe och äta en bagel!