Då var det bevisat, amerikanare kan INTE åka skridskor- dom kan inte. Jag tror jag aldrig sett så många arslen upp och bakåt volter under 1 timme. Jag menar, jag är inte bra på att åka skridskor, as matter of fact- jag är svin dålig. Men idag, kände jag mig som skridsko-drottningen. Foppa hade varit stolt.
Vi har idag alltså träffat LCC gruppen (kontaktperson, och en massa andra aupairer som man träffar en gång i månaden) och åkt skridskor, självklart körde jag fel från början. Vid det här laget har jag börjat åka 15 min tidigare dit jag ska för att jag vet redan innan jag åkt att jag kommer köra vilse.
Kvällen har jag spenderat på Starbucks med Jennifer och Sanna, det var mycket trevligt, jag kommer bli fet som en gris om jag fortsätter hästa i mig mina äckligt-skrämmande-feta kaffe drinkar, men jag börjar tänka att det nästan är värt det. Like a piece of heaven. . .
Påväg hem från le bux så körde jag såklart fel, jag blev så less att jag sket i att vända och bara fortsätte i hopp om att vägen skulle vända sig själv, efter 20 min så hamna jag ändå på vägen jag skulle varit på från början - Gud var med mig.
Tänker man riktigt, riktigt hårt och ber om att vägen ska leda en hem behöver man ingen GPS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar