dagen då jag blev en filmstjärna

det var en helt vanlig dag och jag skulle åka på gymmet och bränna bort en bilring eller två. Medan jag kör dit ringer telefonkan och Jennifer säger att gymmet är stängt... så vi bestämde oss för att åka på starbucks istället och lägga på en bilring. Så där satt vi och njöt av varsin 335 kalori-bomb till milkshake när plötsligt... en Sheriff kommer in . Halv upphetsad av poliser som jag är, blir jag helt till mig och utbrister " men titta! titta! En sån polis med hatt, precis som i en film!!"
Jennifer svarar att det där är minsann ingen polis, han saknade gevär. Jag vet inte om jag någonsin sett en polis med gevär dock, fast det vore en ganska rolig syn.
Vilket som, hon påstod att det var en skådespelare.. pfft. I know I real polis when I see en. Thats a REAL cop. 11 sekunder senare kommer sheriffen till vårt bord och det är nääästan så att man får en choklad-milkshakes kallsup men det gick bra.
"Do you guys wanna be extras in a horror movie ?"
...vad är oddsen.
Fortare än kvickt suger jag i mig sista, torkar mig runt munnen och svarar JA åt allas vägnar.
Jag kunde för hela mitt liv inte förstå att jag skulle få vara med i en film, jag, Lisa Collén skulle bli känd. Jag såg hur pengarna rullade in, jag började fantisera om hur jag skulle inreda mitt hus i L.A, hur jag skulle ha en rosa cab-bubbla och hur Kapten Jack Sparrow skulle vara min butler.
Vi anländer till inspelningsplatsen, exalterade till TUSEN, det här var ju ba så jävla coolt.
När vi kommer runt huset vars inspelningen höll till blev det en såndär -musiken-är-igång-men-stoppas-plötsligt-och-gör-ett-konstigt-ljud-moment. Där kom -lika-lång-som-bred- "regissören" snubblandes över kablarna, en kamera fanns de, två lampor och .. thats pretty much it! Strax efter kom "mördarn" inspringande och sjungandes på brittisk engelska och verkade ba allmänt hjärndöd.
Där stod vi, Frida frös som en stucken gris, Jennifer visste nog inte vad hon höll på med och jag.. jag. Mitt liv, min dröm om att få bli film-stjärna. Borta.
Istället fick vi gå genom en grind med 10 andra grundlurade människor och ta emot en flyer och inte kolla in kameran, och de är svårare än vad man tror, man som sugs in i kameran. Måste..... kollla..... in...... i..... kaaaam-er...aaaan...  sedan fick vi också sitta på en läktare och jubla när killen i skinnjacka gjorde tummen upp. I mellan skulle  vi små-prata med varandra, vi svor såklart på svenska vad i hela helvettet vi gett oss in på. Vart var Tom Hanks? Jim Carrey..?
This is not what I signed up for..