Jag har haft två lektioner i Principles of Marketing och jag frågar mig själv samma sak som den pratglade stora killen (kommer till det sen) frågade mig på skolan idag "principles of marketing.... why would you study THAT.. ?" Faktiskt så tycker jag det är väldigt intressant, och jag förstår allt som sägs och allt jag läser. noo.. wait a minute,.. det är ju det jag inte gör! Hah! Men jag ska inte ge upp inte, nä för sjutton. Har man gett sig in i leken får man leken tåla! Trodde väl bara inte att det skulle vara såhär inni-atom-bomb svårt.
Åter till min vän. I made a friend! Sitter och pluggar vid ett av borden i någon slags hall, men eftersom det av någon bakvänd anledning springer omkring en massa 6-7 åringar och håller en nivå på 400 decibel fick man läsa om samma dryga mening 15 gånger för att förstå. Från ingenstans kommer Tjonkie! Han sa aldrig sitt namn, men jag vill kalla honom det. En väldigt stor kille , stor- lika med har ätit alldeles för många kitkats. Och med sin glappkäft och förvirrade utseende så döper jag honom till Tjonkie.
Vi börjar prata, främst om hur mycket vi vill knäcka armen på en av ungarna så det blir tyst nångång, men också om vilka kurser vi läste, hur dum i huvet jag var som läste den jag läste. Han själv läste engelska, han väntade på hans lärare som skulle komma klockan två. Han hade lite problem med stavning. Ja jo, han hängde lite där nu innan kl 2, för då skulle hans lärare komma och hjälpa honom. Han nämnde väl bara de i förbifarten ensåndär 16 gånger. Vid den tidpunkten ångrade jag att jag börjat prata med Tjonkie, för nu kunde jag inte skaka av mig honom. Och i råga på det, så säger han att vi borde gå till cafeterian och plugga för där är det tyst, han kunde visa vägen. Vad gör jag? " YAA SURE , that´s so nice of u!" Men idiot!
Framme vid cafeterian så ser vi att den var fullproppad med folk och det inte alls var speciellt tyst, vad gör han då, jo han pekar på en fåtölj några meter bredvid matsalen och säger " I guess u can just sit there".. och sen GÅR han!! Om jag inte sagt det förr så säger jag det nu. Amerikanare är så jävla udda.
Min udda nya Tjonkie släpar mig upp två våningar sen lämnar han bara mig.
Jag pluggar vidare själv och inser att jag behöver en sax, så jag trallar iväg till första bästa kontor, sätter på mitt svenska leende och frågar så fint jag bara kan om jag kan få låna en sax. Man slutar aldrig förvånas..
"... a scissor..? hm.. You know... I´m not really sure I can lend you one. We are not supposed to hand those out, cuz they consider to be kind of a "weapon-ie" thing, Im sorry sweatheart.. "
Ursäkta vänta va ?
Men öppna ett jävla sax-rum då där det står en polis vid varje bänk med varsin Kpist. UTIFALL någon skulle attackera.. For the love of God America..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar