This is it.
Dagen D.
Nu händer det.
Det är väl nu jag ska skriva ett lång uttrag om mitt år, skriva om vad som varit bra och dåligt, skriva om allt jag varit med, skriva om den sista middagen med familjen.
Jag kan kort säga att, jag har inte nog ord för hur jag känner för den här familjen, jag har inte nog med ord som beskriver hur fantastiskt bra år jag haft det, inte nog med ord att berätta hur mycket jag grät under den sista middagen.
Det har , utan att tveka, varit det bästa året i mitt liv. Aldrig hade jag hoppats på att jag skulle kunna få det såhär bra. Av allt jag har gjort i mitt liv så har ingenting varit så svårt som att säga hejdå till barnen, ingenting. Det är en känsla vars jag inte kan beskriva alls. När jag kramade de sista gången innan de la sig så grät jag och det råkade komma en tår på Cadence panna och hon frågade om det regnade.. Jag älskar dom av hela mitt hjärta och det gör ont i mig att veta att jag inte kommer vara runt dem varje dag längre, att jag inte kommer få se allt roligt de gör, inte få se hur de växer upp. Nej självklart, det här är inte hejdå, vi ses snart igen. Men jag önskar det inte kommer ta sådan lång tid som de förmodligen kommer att göra.
Återigen, jag är fylld av energi, fylld av glädje och kärlek efter detta år. Det tar jag med mig hem och börjar mitt nästa äventyr.
Så jag tror jag slutar där. Ett år har gått. Fler år har jag att se fram emot.
Men jag kommer alltid se tillbaka på den här tiden och le, skratta och känna samma värme som jag hela tiden gjort. Jag känner mig som en ny människa och den människan kommer följa med härnäst också.
Det kan finnas mycket jag har ångrat här i livet, men det finns inget jag är mer glad över än att jag valde att göra det här.
Jag är så tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar