Katastrofalt
Anti
Optimistisk
Så här klockan 11 på kvällen..
Jag har varit rätt så kaxig när det gäller min packning, rätt så optimistisk. Varje gång Jennifer frågat om jag verkligen är säker på att de kommer rymmas så har jag skrattat inombords, självklart. Idag grät jag utombords samtidigt som jag slet mig själv i håret. Jag prov packade lite och kände, nämen tusan.. detta kommer nog bli skit bra. Sedan kollade jag mot tvätt korgen, där låg det ca 15 kilo till som skulle med. Det är kaos i både huvud och rum, mer än vanligt så att säga. Man samlar på sig en del under ett år, förvånansvärt mycket kläder och diktböcker för min del, diktböcker, en jäkla massa hudkrämer och fruktansvärt mycket Elvis prylar. Det hade väl varit så mycket enklare om man bara flyttat några gator ned , inte andra sida Atlanten. Jag kör stenhårt på dubbla lager och tryck-in-så-satans-mycket-du-bara-kan metoden jag.
Så, kamrater. 7 dagar kvar tills jag slutar jobba som nanny, 7 dagar kvar tills jag flyttar från vad som varit mitt hem i över 1 år, 7 dagar kvar tills jag lämnar mina otroligt fina vänner jag funnit här, 7 dagar kvar tills jag står där på trappen och säger hejdå, 7 dagar kvar i New Jersey.
7 dagar kvar tills nästa äventyr.
Jag och Dave slog vad om 200 dollar ifall jag inte kommer gråta mig själv till sömns varje kväll fram tills det jag åker. Kan tyckas elakt att slå vad om 200 dollar med en människa som tjänar det som veckolön, men å' andra sidan så känner han den sentimentala sidan av mig precis lika bra som jag själv. Fa-an, vad tufft detta är.
I morgon ska jag åka in till New York och hämta ut mitt nya körkort som jag så klyftigt tappat. Eftersom jag skickat hem min fina vinterjacka, min fina jacka som man har fina väskor och fina skor till måste jag ha skidjackan. Inget fel på skidjackan. Men mina nya boots och min nya super duper fina jätte kalas snygga Michael Kors väska går väl ihop sådär med en skidjacka och Svea mössa.
Det är tufft att vara tjej, I´m just saying.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar