My life is a revolver

Vi kommer hem från Graceland och ser minst 8-10 polisbilar utanför vårat hotell, mamma får panik och jag tar fram kameran. Men eftersom de näst intill blockerade ingången så var jag tvungen att fråga om vi ens fick gå in. Så jag slängde med mitt förtillfället röda hår, ställde mig på tå, drog på ett lager läppglans.. nä.
Jag frågade närmsta polis :
" whats going on sir? Why is there so many policecars here?"
Polisen: " ooh you know, we are just saving the day as usuall.."
Kaxig jävel.
När vi sedan får tillfälle att gå förbi den bilen som de stannat inne på hotell området så börjar han ragga.
Det är svårt att säga, men jag vet inte om det var att han inte riktigt kändes som min typ eller om det var de faktum att under hela raggnings-processen så hänger det ut en människa ur en bil med skotthål i bakrutan.. Det är något med döda människor som inte riktigt får mig på fall. Jag kan inte sätta ord på varför, men det är något med hela grejen, blod, pistoler och mord som gör mig lite obekväm.