(Föresten, jag tar tillbaka mitt förra inlägg, aldrig i mitt liv att jag skulle ens tänka tanken att äta en stinkis för att blir frisk, aldrig i mitt liv att jag ens skulle kunna vara i samma rum som ohyran mer än 30 sek.)
Alla tre springer ut från lekrummet och jag är den som svettas mest, B hoppar upp och ner och vill klippa ut pappers-ostar som kan döda stinken. C springer runt i cirklar och fattar inte riktigt vad som händer. Jag lyckades med att bringa fattningen totalt ur barnen!
Läget är var nu stabilt, vi var ute ur lekrummet och nu var jag tvungen att göra något. Precis då hör jag B skrika " DAAAAAAAAAAAAD STINK BUG IN THE PLAYROOM!!" Yes tänkte jag, där kommer räddningen!
"Okeeey bud, good to know.." Och så fortsätter han arbetet. Satan.
Hela den här grejen med att försöka visa sig orädd inför barnen fanns inte.
Pappan skulle alltså inte hjälpa och det fanns inte en chans i hela helvettet att jag skulle ta i fanskapet. Något måste jag göra. Jag tittar runt i lek rummet och hittar en hink liknande sak, jag tar den i mina händer och springer fram till stinkisen och slänger hinken över den. B står bredvid lika exalterad som när jag såg Markoolio första gången. " Quick!! Give someting heavy to put on the top! Go go go!! No time to lose!!"
Stinken var nu i säkert förvar, men vad vet jag, burken kunde ju ha sprängts? Jag tar B under armarna och springer ut ur lekrummet och beordrar honom att inte entra rummet förrän stinken är borta, C var fortfarande i köket och hoppade upp och ner, nu med EN ruta toapapper i handen som hon hoppats att jag skulle döda den med. Jag tittar på henne på samma sätt som ett barn tittar på en då man säger att tomten inte finns.
Historien slutar med att pappan tar bort honom och med att jag upptäckt en ny fobi. Den slutar även med pappans kommentar: " you know Lis, you kind of have to get use to them, cuz in the summer they are like mosquitos - e v e r y w h e r e."
observera
Täck över
Lämna rummet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar