Det finns inte mycket som gör mig riktigt förbannad, förutom då man har pms, då krävs det inte mycket för att ge en käftsmäll eller grina hysteriskt för att man tappa mascaran på golvet.
Idag, då vi var på lekplatsen så kommer det tre barn, varav ett av barnen är förståndshandikappad , hon hade även svårigheter att gå själv och kunde inte heller använda tal. Varför jag la märke till henne var precis därför- hon gick omkring själv när hon knappt kunde gå. Hennes YNGRE syster höll koll på henne, hon bar även den minsta brodern överallt. Vafan tänkte jag, vart är deras nanny, mamman, assistenten - någon ? Såg inte till någon. När flickan trallar iväg på basketplanen helt själv hör jag nån kråk röst " MEGAAAAAN!! Dooooonnn.......tttt..", så lilla Megan vänder och trallar vidare och söker upp sin syster som har fullt shå att hålla kolla på yngsta brodern. Där, på en bänk sitter deras nanny med hörlurar i öronen, ipod i handen och en tidning. Jag kunde för allt inte tro det var sant. Det var inte som att hon kunde lyfta sitt feta arsle och gå bredvid Megan och hjälpa henne gunga då hon såg hur lycklig det gjorde henne, nä läsa cosmo och lyssna på musik var viktigare. Jag skulle bli irriterad om jag såg detta hända mellan nanny och ett friskt barn, men hur fan är man funtad om man sitter och lyssnar på musik medan ett barn, för det första ett BARN, men ett barn med förståndshandikapp går omkring på en lekplats - faller och har sig och den yngre systern LYFTER henne upp- medan hon bara sitter och stirrar. Det är hemskt. Jag blev så jävla förbannad, jag är förbannad. Det spelar ingen roll om du har ett jobb du inte trivs med , du ska för i hela helvette inte missköta det för de. Speciellt inte då du jobbar med människor som är beroende av din hjälp. Det mest tragiska i detta är nog inte ens att nannyn var en idiot, utan att den mellersta systern höll koll på hela gruppen, hon puttade lillbrodern på gungan, hon hjälpte Megan så hon kunde klättra upp för stegar och dylikt. Jag kan bara undra hur ofta det händer .. Mina ungar började leka med dom ett tag och jag blev så stolt över hur dom hjälpte Megan med putta på då hon gungade och hur C försökte leka med mellersta systern- som var väldigt reserverad och hela tiden hade två ögon på hennes syskon. Det slutade med att jag tog hand om alla 5 ungar, jag sprang och puttade alla, såg till att Megan inte var i vägen och fick en rätt i huvvet. Jag borde förmodligen ha gått till nannyn och sagt till henne, frågat henne vad hon höll på med. Man kan ju också tycka att någon som är tydligt äldre, hon var väl minst en 27-28 år, borde vara lite mer mogen än så.
Jag hade inget emot att hjälpa dem, vi hade det jätte roligt. Men jag tycker är fruktansvärt att det finnas sådana människor. Jag känner mig dum ibland då jag tar fram mobilen och sms:ar medan jag jobbar, hur hon kunde sitta lugnt å lyssna på musik är obegripligt, speciellt då finns människor som behöver konstant uppsyn. Jag tog deras namn, jag och Lelia sitter och försöker hitta dem på nätet nu så vi kan kontakta mamman, och jag hoppas verkligen den tjejen inser att hon måste byta jobb eller skärpa sig så dom där barnen kan få ha det roligt, så den mellersta systern kan få leka med.
Jag borde inte bli så upprörd som jag blir, men sådana här grejor skakar mig. Jag kan inte komma över det.
Skaffa ett jobb du brinner för
Eller gör ditt jobb rätt för de pengar du tjänar.
Men skaffa för allt inte ett jobb som involverar människor om du inte kan ta hand om en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar