The recovery

min kropp gör ont, mina ögon svider, mitt huvud är mer förvirrat än vanligt. Varför ? FÖR JAG SÅG FOO FIGHTERS IGÅR!! Självklart gör inte min kropp ont utav att see dem, inte heller gör mina ögon, tvärtom.. mmmh, Dave Groohl.. Dock att komma i säng kl 3 och sedan jobba kl 7 med 2 stycken 4-5 åringar var väl inte på min topp 10-" lista saker jag vill göra innan jag dör". Men jag lever, jag har kämpat mig genom den här dagen, för det är väl ok att tycka synd om sig själv då man för göra sådana saker som att gå på konsert.
Foo Fighters.
Som jag sagt förut, har aldrig varit ett redigt FF fan, har självklart lyssnat på dem en del och hitsen sitter ju i benmärgen. Dave Grohl har jag länge tyckt varit frän, han är sin egen och ingen annan. Trodde inte det fanns människor som svor mer än jag, I stand corrected.
FANtastiskt vad bra det var, lika svindlande som våra säten. 3 timmar ren kärlek. 3 timmar Dave. 3 timmar känsla. Varje minut så satt/stod/dansade jag bara och tog in varje liten bit av musiken, det finns inget bättre. Om jag inte var ett FF fan innan så är jag definitivt det nu, vilken show! Kan inte säga det nog med gånger. Bara känslan av att vara i Madison Square Garden är rätt häftigt bara den. Men inte nog med att få se dem, utan då konserten började gå mot sitt slut.. då den började tänka på refrängen- så att säga ( hö-hö ), så börjar Dave introducera en liten surprise guest. Vad är det för mört nu då tänkte jag, oftast brukar det vara någon som man halv vet vem det är och ofta brukar det inte bli allt för bra. Jag måste ha sett ut som en jag fick en raket i röven då han sa namnet, fortare än en mås skiter var jag uppe ur sätet och skrek.
-JOAN JETT!  Jag menar, Joan ?! Man skulle kunna säga - The Woman of Rock n' Roll.  Nästan så. Hon som bland annat sjunger " I don´t give damn about my bad reputation" - som hon också sjöng. Jäklar, som att kvällen kunde bli bättre!!
Jag tackar och bockar för en makalös kväll och dag, en riktigt kanon söndag!