Sjukligt taggad har jag varit över att få valla min egen bräda, eller att få valla överhuvudtaget. Det ser så roligt ut. Så där går man och bygger upp världens förhoppningar om att det kommer kännas storslaget att he' på de där joxet på brädan, och denna känsla har jag inte bara känt sen jag kom hit, o nej. Detta pirr över vallandet inföll sig redan i Februari då jag var här för första gången, så när Emil idag säger att det är dags blir jag näst intill knäsvag.. Så jag börjar med att ta fram den grejen som ser ut som ett strykjärn och sen den klumpen som man ska trycka emot så det droppar valla på brädan och efter det börjar man stryka brädan och sen... är det klart.. Imorgon skulle vi skrapa bort något från brädan och sen var det inget mer.
?
Ni vet den besvikelsen som infinner sig då man verkligen sett fram emot något och trott att det skulle vara så mycket bättre än vad det var...
 |
| Min arbetsplats! Ingemar Cafét! |
 |
| Toan i vallaboden, mucho mysig.. |
 |
| Fick ett mms av papa bear, same place as always, saknar galenskaparna!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar